Ändå sedan jag var barn och fick prova på att spela blockflöjt i lågstadiet har jag alltid varit fascinerad av instrument och musik i allmänhet. Men av någon anledning så har jag tyvärr aldrig lyckats bli tillräckligt bra för att kunna spela i ett band eller starta någon större karriär.
Men, trots detta har jag ändå aldrig givit upp kärleken till musiken. För ändå sedan den dagen då jag fick prova på att spela blockflöjt, så har jag provat en hel del instrument genom åren. För efter blockflöjten så följde några månader av lektioner i tvärflöjt, som jag å andra sidan nog aldrig blev riktigt bra på. Blåsa kunde jag, men några ljuva toner kom där aldrig.
Därefter så fick jag för mig att börja spela i ett band och blev verkligen en i gänget. Vår tid ihop bestod mest av att hitta replokal till bandet, men då vi aldrig hittade någon så fick vi ge upp drömmen om ett eget rockband. Detta misslyckandet följdes av en hel del gitarrlektioner där jag åtminstone lärde mig att spel introt till Beavis and Butthead, vilket jag av någon konstig anledning var oerhört stolt över.
Och så här har det fortskridit genom åren, men ännu har mina kunskaper inom musiken coh dess instument växt särskilt mycket. Kanske är det dags att inse sin brist på en musikalisk ådra, och istället bara dansa sig loss genom natten.
© 2010 Livet är fullt av nöjen! |